Här är något viktigt jag märkt.
Dom som går ner i vikt tenderar att vara 1 av 2 olika diet-personligheter… … och tillhöra 1 av 2 olika diet-kategorier.
- En notorisk ”gör-allt-korrekt” diet, perfektionisten.
- En tillbakadragen ”klacksparks” diet, den avslappnade.
Det är sällan du hittar någon som använder båda.
Finns vissa undantag.
Men, dom flesta hamnar i den ena eller andra kategorin.
Vem är du? Vilken kategori tillhör du? Här är hur du tar reda på det
Här är några kännetecken från båda:
Perfektionisten spenderar flera timmar på att kalkylera exakt hur många kalorier hon ska äta och när hon ska äta…
Allt är en vetenskap.
Hon gör det för hon vill inte lämna något åt slumpen och tror det är enda sättet att få resultat.
Å andra sidan…
Den avslappnade lägger ingen vikt vid det här. Tänker inte på ordet ”kalorier”. Eller oroar sig över näringstimingen.
Hon äter bra mat hon gillar.
Och hon äter när hon känner för det.
Ibland är det kl 12. Ibland kl 15.
I slutändan oroar hon sig inte över det.
Perfektionisten är besatt över träningsfrekvens och en noga utstuderad träningsplan.
Hon spenderar minst 5-6 dagar och 7-10 timmar i veckan på gymmet.
Träningsplanen innehåller massor av set för ben, rumpa, armar och mage.
Mycket av inspirationen kommer från Instagram, bloggar och magasin.
Utöver gymträning promenerar hon minst en timme varje dag och slänger in intervaller på löpbandet eller trappmaskinen 2-3 gånger per vecka.
För henne är det som ett spel:
Mer är bättre.
Inte alls samma sak för den avslappnade.
Den avslappnade tränar 2-3 gånger i veckan, max.
Hon oroar sig inte över det eller vaknar upp varje morgon och tänker ”ikväll ska jag kötta BEN på gymmet”
Hon vet att hon mår fantastiskt av träning, så hon schemalägger det.
Men vissa veckor är mer hektiska än andra.
Så ibland blir det 3 pass. Andra, 2.
När hon är där så är hon snabbt in och ut.
Hon hänger inte upp sig på utveckling i gymmet.
Eller låter det gå ut över hennes vanliga liv.
En perfektionist ställer sig på vågen varje dag.
”Hur ska jag annars kunna mäta mina resultat?” tänker hon.
Den avslappnade ställer sig sällan, eller aldrig, på vågen.
Istället låter hon spegelbilden och hur hon mår avgöra.
Perfektionisten har en inbyggd ätardag var fjärde vecka, dels för att det sägs ”öka ämnesomsättningen”…
Men framförallt för att få ett litet break.
Äntligen kunna stoppa i sig allt hon älskar.
Godis, snacks, glass, hamburgare, pizza.
(Framtills nu har hon bara ätit diet-mat och inget hon gillar)
Den avslappnade har aldrig en ätardag.
Hon har inget behov.
Har inga begränsingar på det hon får och inte får äta.
Visst, merparten av det hon äter är sunt och hälsosamt…
Men hon kan äta en bulle på eftermiddagen… pizza till middag… eller en påse godis till fredagsfilmen…
Efteråt har hon inte ångest eller straffar sig själv genom extra träning.
Istället njuter hon av det och är fullt närvarande i stunden.
Framförallt fortsätter hon leva sitt liv.
Precis som vanligt.
Och där har du det.
Skillnadenmellan perfektionisten och den avslappnade.
Båda kategorierna har sina styrkor och svagheter.
Vilken av dom stämmer bäst in på dig? Svara gärna på det här mailet och berätta för mig.
För vad jag märkt är:
Vissa personligheter har en naturlig tendens att välja ena eller den andra.
Jag faller t.ex mer in i den avslappnade kategorin.
Och många av mina klienter gör samma sak.
MEN…
Jag har också många klienter som kom till mig som ”perfektionister”…
Men som jag fick försöka lära om till att bli mer som den avslappnade.
För problemet är att du många gånger – genom att agera som perfektionisten – faktiskt gör mer skada än nytta.
Visste du t.ex. att en studie visade att 5-10 set/muskel per vecka ger bättre resultat än 15-20 set/muskel per vecka?
Då inser du också vad det innebär, va?
Ja.
Det innebär att du hade fått bättre resultat om du la MINDRE tid på träningen.
Så det är en av grejerna jag försöker få klienter att ”avlära sig”.
(Ha, är det ens ett ord?)
För det är inte vad du tror när du ser vad alla andra håller på att göra.
Men lyssna:
Du behöver inte vara helt perfekt. Spendera timmar på träning. Eller kalkylera allt ut med fingerspetsen.
Heck, frågar du mig så är livet för kort för att bli besatt av din diet.
(även om jag också skulle behöva lite mer av ”perfektionisten” i mig)
Målet är att anamma det bästa av båda världar.