Hej,
Alex ifrån ZeroPound här.
Tänk dig att du har svetten rinnandes längs dina kinder.
Du hör en dunst bakom dig och det blir genast livat.
Du vänder dig om och ser hur det ligger en man och skakar på golvet borta vid löpbanden, 20 meter bort.
Det är inget du normalt ser och som ett result av det så finns det inte heller något ”normalt” sätt att reagera på det.
Det är ett sånt där ögonblick där allt verkar gå i ”slow-motion” framför dina ögon.
Mannen är kanske 30-40 år.
Något överviktig, men inte på något sätt gigantisk.
Man har gjort studier på gruppdynamik inom sociologin och en fundamental princip handlar om hur individuellt ansvar försvinner till en grupp när man är en del av gruppen.
Det är också den här principen som gör det lättare att INTE stanna och hjälpa någon som behöver hjälp på en gata med massa människor.
Alla i gruppen har gett upp deras personliga ansvar till gruppen som helhet.
Tillbaka till gymmet…
Kort efter att mannen har vad många tror är en hjärtattack så stänger gymmet.
Du, tillsammans med alla andra i byggnaden ombeds lämna omgående.
Påväg ut från gymmet ser du hur en liten tjej (12-13 år) tillsammans med sin lillebror (8-9 år) sitter på huk i närheten av utgången och gråter.
Du tänker snabbt för dig själv att det här mycket väl skulle kunna vara barnen till mannen som precis föll ihop.
Men du hinner också tänka att:
”Men, borde dom inte vara hos sin pappa i sånna fall?”
Det är många tankar som far genom ditt huvud.
Vad hade du gjort?
Det här är en sann historia.
Och resultat är att ingen stannade för att kolla hur det var med barnen.
Ingen stannade för att trösta dom. För att finnas där för dom.
Istället gav alla som var där upp och la ansvaret på gruppen.
Det fanns ingen som tog det personliga ansvaret.
När jag tänker på dom där barnen som grät så tänker jag direkt på om jag hade haft egna barn.
Och hur jag hade velat att någon fanns där för dom.
Jag tänker på mig själv när jag var ett barn och grät.
Och hur ensam man ibland kunde känna sig.
Det är skrämmande…
Men jag har inte alla svaren.
Jag är en utbildad HLR-instruktör. Snart färdigutbildad brandman.
Trots det kan jag inte veta hur jag skulle reagerat.
Inte då i alla fall…
Och det kan inte du heller.
Men du kan förbättra din hälsa genom att bli av med din övervikt.
Genom att gå ner i vikt.
Och genom att göra detta minskar du risken att dina barn (eller någon annan) ska behöva se dig säcka ihop på ett löpband.
Gå nu ut och förändra världen.
Vänliga hälsningar,
Alex ”håll ihop” ZeroPound
PS. Gör mig en tjänst och dela den här artikeln med dina vänner på facebook.
Låt oss göra Sverige bättre. Tillsammans.
Om du gillade den här artikeln så fyll i din email adress i boxen här nere så får du mer uppdateringar ifrån mig.